Jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till detta faktum. Själva essensen i bloggandet förändras, bloggens själ liksom dras i smutsen eftersom jag inte längre kan skriva vad jag vill utan att risk att massorna omedelbart tar intryck och löper amok i närmaste porslinsaffär (fan, jag vet inte vad det där kom ifrån, jag vet inte ens om det var bra, förmodligen inte).
Ähh. jag skiter i det och skriver vad som faller mig in.
Nu är det inte oändligt många läsare och definivt inte oändligt många som kommenterar, om man inte definierar oändligheten som "tre eller mer", men ökningen år statistiskt säkerställd, som det heter i dessa valtider, och är faktiskt oändlig i procent räknat. Så vi räknar så.
Det kan finnas fler läsare än så. En del kanske bara läser och kommenterar inte. Till dom vill jag bara säga: JÄVLA PARASITER. Här skriver man en massa skit direkt från hjärtat så läser folk det bara utan att lämna inspirerande och uppmuntrande kommentarer. Slöfockar.
Så jag har tre "äkta" läsare som genom att kommentera visat sig vara värdiga. Om man antar att jag för varje högkvalitativt och nyskapande inlägg kan fördubbla min läsekrets så behöver jag bara skapa 31 sådana inlägg för att få hela världens befolkning som läsare (ahhh, total dominans över världen, jag kan redan känna smaken).
Om ni undrar hur jag räknat ut detta så skall jag avslöja att det är matematik av högre skolan som kattskallar som ni, mina blivande undersåtar, inte begriper.
(hmm, är det en bra ide av mig att förolämpa mina läsare? Måste fundera på det.)
Nu är det enda som står mellan mig och värlsherravälde 31 högkvalitativa och nyskapande blogginlägg.
Skit också, där sprack den iden.