måndag 25 oktober 2010
söndag 17 oktober 2010
Mobiltelefonens förbannelse
Jag satt och fundrade på mobiltelefoner. Är dom så bra egentligen? Å kan man klara sig utan dom?
Jag är gammal nog att minnas hur världen såg ut innan mobilerna tog över den. Vad som nog förvånar många unga idag är att man faktiskt pratade men varandra på den tiden. Man var bara tvungen att befinna sig så nära att det hördes utan elektroniska hjälpmedel. Eller så kunde man "ringa". Det kallades "ringa" för att telefonen lät "ring ring" när nån ville prata med en och telefonen satt fast i väggen med en sladd som lustigt nog kallades telefonsladd. Och, nej, det var inte USB.
Det var en enklare tid på många sätt och vis. Om nån gick ensam och pratade högt för sig själv så kunde man helt enkelt anta att han var tokig. Idag antar man att han pratar i telefon. Mobiltelefonerna gör det mycket svårare att hitta dom riktiga tokarna och ge dom adekvat vård. Mobiler bidrar alltså till mentalvårdens misslyckande.
Och det på mer än ett sätt.
Vilket för mig in på ringsignaler:
Ni som inte är musikaliska analfabeter ser givetvis att det är Nokias hemska läte. Det lär spelas 20.000 gånger per sekund nånstans i världen. Där vill jag inte vara. Länk för analfabeterna.
Jag skulle tro att denna ringsignal, tillsammans med några andra, gett i alla fall en 10-procentig ökning av antalet mentalfall. En annan, kanske inte fullt ut uppmärksammad, grupp av mentalfall är dom som betalar pengar för ringsignaler. Det finns ringsignaler att köpa, nämligen.
Det är hur som helst tydligt att mobiltelefonin bringat stora medborgargrupper ned på knä, mentalt sett, och bara väntar på att få sätta in nådastöten.
Frågan är bara vad nådastöten skall vara. Mobilindustrin har försökt med bildtelefoni och se på långfilm i mobilen men bara lyckats slå ut några fåtal. Möjligheten att surfa på facebook via mobilen har naturligtvis pressat många närmare kanten.
Kan det vara de nya, allt "intelligentare", mobilerna med pekskärm och operativsystem med balla namn? Strategin är nog inte så dålig för det är troligt att sammanbrottet kommer den dan man upplever att man har en telefon som är smartare än en själv.
Men nej, allt det jag räknat upp, Nokia-signaler, facebook mm klarar bara att driva den svagaste kvartilen av befolkningen över gränsen till vansinne. Det finns mycket, mycket tyngre grejor som mobilbranshen har till sitt förfogande. Ett vapen som egentligen inte är nytt men vars kraft i stort sett fördubblas för varje ny funktion som adderas till mobilen.
Och vad kan detta vara? Jag skall inte hålla är nyfikna längre, det är menysystemet i mobilen. Den där röran av menyer som växlar mellan att vara ikoner som man kan hoppa runt mellan, menyer man kan välja bland och sju olika knappar som varje tar fram en variant på en meny som ändras beroende på vad mobilen just nu gör.
Ni har kanske hört teorin om att man tar en million apor och låter dom hamra på skrivmaskiner tillräckligt länge kommer det ut en Shakespeare-pjäs. Jag tror att det är så mobilindustrin gjort men av praktiska skäl begränsat sig till ett tiotal apor och gett dom ett par veckor på sig för att programmera menysystemet i min Sony Ericsson Aino. Man har även försäkrat sig om att dom här aporna inte pratar med varandra. Alls.
Men när menyerna tagit en bra bit över hälften av befolkningen över gränsen till vansinnet för att förena sig med den fjärdedel som redan var där så inträffar nåt mycket märkligt och samtidigt väldigt skrämmande:
"Tokig" och "vansinnig" är i princip att avvika från normen. Men vad händer när normen är tokig och vansinnig? Jo majoriteten börjar titta snett på de av oss som lyckats klamra sig fast vid vår bräckliga verklighet och helt plötsligt är det vi som är "dom konstiga" som inte inser att det finns i princip inget problem som inte kan lösas av en bättre mobiltelefon och att mobiltelefonen är det vårt liv skall circulera runt.
"Dumheter", säger en del, "så kan det inte vara, mobilen är ju bara en praktisk pryl."
På det svarar jag: Ha!
Betänk följande ungefärliga tidslinje:
Trendbrottet är kanske litet men väldigt tydligt för den som vet vad han skall titta efter. Det kan egentligen bara finnas en fortsättning:
Jag är gammal nog att minnas hur världen såg ut innan mobilerna tog över den. Vad som nog förvånar många unga idag är att man faktiskt pratade men varandra på den tiden. Man var bara tvungen att befinna sig så nära att det hördes utan elektroniska hjälpmedel. Eller så kunde man "ringa". Det kallades "ringa" för att telefonen lät "ring ring" när nån ville prata med en och telefonen satt fast i väggen med en sladd som lustigt nog kallades telefonsladd. Och, nej, det var inte USB.
Det var en enklare tid på många sätt och vis. Om nån gick ensam och pratade högt för sig själv så kunde man helt enkelt anta att han var tokig. Idag antar man att han pratar i telefon. Mobiltelefonerna gör det mycket svårare att hitta dom riktiga tokarna och ge dom adekvat vård. Mobiler bidrar alltså till mentalvårdens misslyckande.
Och det på mer än ett sätt.
Vilket för mig in på ringsignaler:
Jag skulle tro att denna ringsignal, tillsammans med några andra, gett i alla fall en 10-procentig ökning av antalet mentalfall. En annan, kanske inte fullt ut uppmärksammad, grupp av mentalfall är dom som betalar pengar för ringsignaler. Det finns ringsignaler att köpa, nämligen.
Det är hur som helst tydligt att mobiltelefonin bringat stora medborgargrupper ned på knä, mentalt sett, och bara väntar på att få sätta in nådastöten.
Frågan är bara vad nådastöten skall vara. Mobilindustrin har försökt med bildtelefoni och se på långfilm i mobilen men bara lyckats slå ut några fåtal. Möjligheten att surfa på facebook via mobilen har naturligtvis pressat många närmare kanten.
Kan det vara de nya, allt "intelligentare", mobilerna med pekskärm och operativsystem med balla namn? Strategin är nog inte så dålig för det är troligt att sammanbrottet kommer den dan man upplever att man har en telefon som är smartare än en själv.
Men nej, allt det jag räknat upp, Nokia-signaler, facebook mm klarar bara att driva den svagaste kvartilen av befolkningen över gränsen till vansinne. Det finns mycket, mycket tyngre grejor som mobilbranshen har till sitt förfogande. Ett vapen som egentligen inte är nytt men vars kraft i stort sett fördubblas för varje ny funktion som adderas till mobilen.
Och vad kan detta vara? Jag skall inte hålla är nyfikna längre, det är menysystemet i mobilen. Den där röran av menyer som växlar mellan att vara ikoner som man kan hoppa runt mellan, menyer man kan välja bland och sju olika knappar som varje tar fram en variant på en meny som ändras beroende på vad mobilen just nu gör.
Ni har kanske hört teorin om att man tar en million apor och låter dom hamra på skrivmaskiner tillräckligt länge kommer det ut en Shakespeare-pjäs. Jag tror att det är så mobilindustrin gjort men av praktiska skäl begränsat sig till ett tiotal apor och gett dom ett par veckor på sig för att programmera menysystemet i min Sony Ericsson Aino. Man har även försäkrat sig om att dom här aporna inte pratar med varandra. Alls.
Men när menyerna tagit en bra bit över hälften av befolkningen över gränsen till vansinnet för att förena sig med den fjärdedel som redan var där så inträffar nåt mycket märkligt och samtidigt väldigt skrämmande:
"Tokig" och "vansinnig" är i princip att avvika från normen. Men vad händer när normen är tokig och vansinnig? Jo majoriteten börjar titta snett på de av oss som lyckats klamra sig fast vid vår bräckliga verklighet och helt plötsligt är det vi som är "dom konstiga" som inte inser att det finns i princip inget problem som inte kan lösas av en bättre mobiltelefon och att mobiltelefonen är det vårt liv skall circulera runt.
"Dumheter", säger en del, "så kan det inte vara, mobilen är ju bara en praktisk pryl."
På det svarar jag: Ha!
Betänk följande ungefärliga tidslinje:
- 1985: Mobiler börjar komma men är dyra som faan. Dom består av en resväska som installeras i skuffen på bilen och en stor, klumpig, lur framme i bilen.
Ansluts till bilbatteriet. - 1990: Mobiler kan bäras. Kräver inte en exta ryggsäck men får inte rikrigt plats i fickan.
Man får ladda ofta. - 1995: Mobiler är klart bärbara och börjar bli mindre. SMS börjar synas.
Batteriet räcker ett dygn. - 2000: Mobiler har blivit små, i vissa fall så små att dom måste flyttas från örat till munnen när man skall prata. Om detta fortgår kommer det evolutionära trycket skapa människor med munnen högt upp på högra kinden.
Mobiltillverkarna krigar med små mått och lång batteritid.
Batteriet räcker flera dar. - 2005: "Smartphones" har kommit. Fortfarande mest avsedda för folk som har mobil i tjänsten. Man börjar diskutera fler och häftiga funktioner och mobilerna har ofta kamera.
Går ledigt ned i bröstfickan.
Batteriet räcker en vecka. - 2010: En mobil skall ha stor pekskärm, internet, kamera som kan spela in film, radio, mp3-spelare, GPS med kartor, och, till nöds, kunna gå att ringa med.
Börjar bli för stora för bröstfickan.
Batteriet räcker över dan!
Trendbrottet är kanske litet men väldigt tydligt för den som vet vad han skall titta efter. Det kan egentligen bara finnas en fortsättning:
- 2015: Mobilerna har 22"-peksärm och det finns käcka magväskor man kan förvara dom i när man är ute och går. "Mobilen" är konstant uppkopplad till internet har GPS och skickar var tredje sekund din position till BodyBook (facebook är heeelt ute), så att alla vet var du är (fast precis som på facebook är det ingen som bryr sig).
Batterierna håller en hel dag men kommer med en ryggsäck. - 2020: De vassaste mobilerna har 40" skärm med QWZP-tekonologi och inbyggt WWOZ generation 2 (inte faan vet jag vad det där är men häftigt blir det nog).
Du kan fortfarande bära runt på mobilen, om du är stark, men det finns inget behov eftersom du inte bara kan beställa pizza med mobilen utan också få den levererad!
Batteriet räcker fortfarande en hel dag eftersom ny teknologi gjort det 100 gånger effektivare. - 2025: Alla mobiler har minst 40" skärm och de flesta har fyra stycken så att dom formar en kub som man kan leva i. Mobilen tillhandahåller ALLT och man kan om man vill leva helt virtuellt med sin telefon. Vilket de flrsta väljer att göra. Man börjar labba med mobiler som kopplar in sig på hjärnan direkt för att slippa stora skärmar.
Batteriet är oförändrat men det spelar ingen roll eftersom laddaren alltid är inkopplad. - 2030: Bildskärmarna har nu slutligen ersatts av direktkoppling till hjärbarken. En perfekt virtuell värld finns nu livet levs helt i den världen.
Och batteriet, det är DU! Welcome to the Matrix.
måndag 11 oktober 2010
WTF?
Jag hade rätt när jag tyckte världen saknade något. Att den inte var riktigt komplett, liksom.
Att en väsentlig pusselbit saknades för att mänskligheten skulle bli lycklig.
Men förtvivlans tid är över, äntligen perfektion. Tillvaron är nu komplett när en amerikan vid namn Mark Zable (må hans namn klinga för evigt) kommit på hur man skall kunna fritera öl. Den nya tideräkningen börjar nu, den friterade ölens tid är här!
Mer info: här
Att en väsentlig pusselbit saknades för att mänskligheten skulle bli lycklig.
Men förtvivlans tid är över, äntligen perfektion. Tillvaron är nu komplett när en amerikan vid namn Mark Zable (må hans namn klinga för evigt) kommit på hur man skall kunna fritera öl. Den nya tideräkningen börjar nu, den friterade ölens tid är här!
Mer info: här
måndag 4 oktober 2010
Jag har tråkigt.
Så jag tänkte göra ett inlägg. Men det blir ett tråkigt inlägg för när jag har tråkigt har ALLA tråkigt,
Sådeså.
Så här finns inget kul att läsa.
Kollade på MotoGP på Suzuka. Stoner vann, Rossis och Lorenzos kamp om tredjeplatsen var så nära man kan komma wrestling, amerikansk fribrottning alltså, på motorcyckel. Kan svära på att en kort stund hade Rossi ena knät över Lorenzos kuts och grenslade bägge hojarna. Fränt kört. Där ligger man i lä. Fast nog suger det i tarmen att ta ut hojen och baxa den runt en bana. Skulle nog mest se skojigt ut kan jag tro, men det bjuder jag på.
Fast annars är det mesta trist. Och så har Martin Ljung mulat. Har var i alla fall rolig. Fast det är han såklart inte längre. Om man inte har väldigt underlig humor. För er småglin som inte vet vem Hr. Ljung var kan så kan jag meddela att det var han som tog rockmusiken till Sverige. Bland annat.
Som bevis härför anför jag följande YouTube-klipp:
Sådeså.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)