Bragdguldet!

Va skönt, nu har jag hittat nåt fånigt att gnälla om igen.

Svenska Dagbladets "Bragd"-guld.

Hur man kan hitta på nåt så fånigt som att ge folk medaljer för att dom gör sitt jobb är för mig en gåta.
Samtliga medaljörer är proffs och har:
1. Betalt för att göra det dom får medalj för. En del riktigt bra betalt.
2. Redan fått en eller flera medaljer för det dom får medalj för.
Det är i sig en hissnande tanke att man faktiskt ger folk medaljer för att dom fått medaljer. Det finns inget slut på den cirkeln, jag kan se hur man har en super-bragdgala där man ger den "mest förtjänta" bragd-guldmedaljören medalj, och sen en super-super-bragdgala... osv.

Fast det är väl egentligen bara en tingens ordning. Man ser t.ex. aldrig en fattig med hög lön.

Annat var det förr, ju förr dess bättre. På 50-talet var det amatörer, oftast med ett hederligt jobb, som tränade på sin fritid och pröjsade själva resan. Visserligen var det olidligt asociala personer utan nåt liv men dom var i alla fall amatörer och hade dom bil så hade dom betalt den själva.

Ytterligare 50 år tidigare ansågs det lite smått som fusk att träna, man skulle se vem som var snabbast eller starkast, inte vem som kunde träna sig till att bli snabbast eller starkast. Det var då det fanns OS-grenar som dragkamp å sånt. Lite ballare än konstsim.

"Olympisk medaljör i dragkamp", visst är det mycket ballare än t.ex. "skidskytte". Skidskytte är för övrigt ett sömnpiller. Det vore sååå mycket ballare om man sköt sönder skidorna för varandra i stället för nån fånig prick långt i helvete därborta där ingen står. Säkerhetstänkandet förstör så mycket.

Skidskytte är en liten sport med ganska få utövare, och bra är väl det. Som folksport skulle det definitivt göra vinterpromenaderna farligare.