Mystery Mans Memoarer, Kapitel IV
Livet har tillfälligtvis lungat sig lite så jag kan skapa ännu ett oinspirerat och poänglöst blogginlägg i min memoarserie. Säg inte att du inte blivit varnad.
Det förra kapitlet avslutades med en cliffhanger genom att jag lovade hembränt, polisjakter, grov kriminalitet och stalking. Få se hur jag skall kunna uppfylla det löftet.
IV.1 Stalking
Om vi börjar bakifrån så kan vi ta stalking-biten. Vid ett tillfälle hade Mr. G. och jag fått tag på varsin lång svart rock, hatt och mörka solglasögon. Vi var väl runt 14år och mycket, mycket, oskyldiga små pojkar.
 |
| Så här balla var inte vi! |
Men vi iklädde oss nämnda attiraljer och begav oss ut. Exakt vad vi hade planerat göra, mer än stolpa runt och se fåniga ut, vet jag inte men så småningom hamnade vi vid tunnelbanan på Gullmarsplan. Ut från tunnelbanan kommer en brud i sisådär 20-årsåldern. Tror jag. Hon var i alla fall väldigt gammal.
Vi får då den brillianta iden att följa efter henne på 20 meters avstånd, ungefär. Vår klädsel gjorde ju att vi "syntes" och det tog inte lång sund innan hon noterade att hon var förföljd. Hon ökade farten lite men det gjorde vi också och behöll avståndet. Efter ett tag kom vi tydligen fram till hennes port och hon låste snabbt upp och gick in. Innan hon stängde dörren vände hon sig om och skrek nåt i stil med "- Ni är tamefaan inte kloka". Det hade hon ju rätt i så vi gick hem och gjorde nåt annat.
Detta avslutade min korta karriär som stalker. Hurvida Mr. G. också avslutade sin vet jag inte men jag skulle tro det.
IV.2 Grov kriminalitet och polisjakter
Och så har vi den grova kriminaliteten och polisjakterna. Man kan undra hur det kan gå till med tanke på att jag och Mr G. var aldeles för fega för att bryta mot lagen, i nån större omfattning i alla fall. Men vi hade en klasskompis som var "den tuffa killen", det vill säga han som var bäst på att vara sämst. Han skrek åt lärarna, skolkade och stal mopeder. Han uppgraderade senare till bilar men nu var det mopeder.
Han var som sagt "den tuffa killen" i klassen, men han bråkade inte med klasskompisar så även om vi egentligen inte var vänner så var vi inte ovänner. Vi var en lite grupp som begrep oss på motorer och mekade mopeder och då och då dök han upp där.
Vid ett tillfälle dök grabben upp med en stulen moped och ville ha hjälp att trimma den lite. OK, sa vi, vi kan lucka kolven och plana toppen lite, standardtrim. Exakt varför han ville ha den trimmad begriper jag ännu inte men vi trimmade lite och så var det dax att provköra.
Vi höll till nära årstafältet, som på den tiden var ett stort tomt fält med en grusväg på och en massa stigar. Ett bra ställe att leka med mopeder och hemmagjorda sprängämnen på (fast det är en annan historia). När det var min tur att provköra så körde jag ut på fältet och mötte en polisbil. En sån där ball Plymoth Valiant som snutarna hade då. Och jag körde en nystulen moped som just var trimmad.
 |
| Dom var ballare förr.... |
Nu skulle jag vilja säga att eder hjälte, Mystery Man, var superkall och bara åkte vidare och passerade polisbilen i sakta mak utan att dom misstänkte ett dugg.
Det skulle jag vilja säga men i verkligheten fick jag tokpanik, tvärvände och gasade iväg tillbaka in i villaområdet med en hastighet som skulle lämnat Rossi, Lorenzo och Stoner hostande i dammet. Snutarna fattade givetvis att det låg nån illgärning bakom min hastiga sorti och tog omedelbart upp jakten. Jag hade emellertid både försprånget och incitamentet så jag rundade ett par villakvarter och styrde sedan upp i skogen där jag kastade mig ner i ett ormbunkssnår och låg och tryckte när snuten passerade. Jag är säker på att Bruce Willis, med benäget bistånd av en manusförfattare, hade gjort flykten mycket ballare, skuttat mellan långtradare, rasande broar och krashande jaktplan osv, men jag valde att trycka bland ormbunkar.
Men ormbunkarna funkade. Snuten cirklade runt ett tag men gav snart upp och försvann och min hittills enda polisjakt var till ända.
IV.3 Hembränt
Organiska lösningsmedel, specifikt etanol, intresserar unga män i moppeåldern. Det anses behövas för att närma sig det täcka könet, eller i alla fall garantera framgång i sagda närmande. Exakt hur mekanismen med vilken lösningsmedlet bidrar är inte 100% utredd och fältstudier visar att det t.o.m. kan inverka menligt i vissa koncentrationer. Dessa fakta är emellertid inget som rubbar den i det närmaste religiösa övertygelsen hos unga män om etanolens välgörande effekter.
Etanol har dock ett problem och det är att samhället inte till fullo förstått hur nödvändigt ämnet är för unga mäns sociala framgång och till och med satt upp restriktioner i form av åldersgränser som gör det svårt att få tag på det.
Problem är dock till för att lösas och lösningen på lösningsmedelsbristen (häpp!) hette då "hembränt". Mr G och Mr H gick båda processteknisk linje på gymnasiet och ansågs därför efter två till tre veckor in på första terminen vara auktoriteter på området. En vacker apparat, helt i rostfritt med fyllkroppskolonn fylld med korta glasrör löddes samman. En skönhet. Sen var det bara att sätta mäsken, vänta lite och sedan bränna. Vätskan filtrerades sedan genom aktivt kol och en lämplig essens tillsattes. Man ville ju inte vara bonnig och dricka spriten ren.
Årsta International var en populär grogg som består av hembränt och Vårby Cola i lika delar. Pajala Sunrise, hembränt med en korvskiva, var också populär. Fast vanligast var att blanda skiten med grape tonic och dricka ur flaskan. Det var lite lömskt för groggen fick en alkoholstyrka på ca 40%, dvs som Explorer ungefär.
Vid ett tillfälle fick vi iden att åka in till Grönan på amatörernas afton, alltså Valborg. Grape-tonic-tricket funkade och vakterna släppte in både oss och spriten. Väl inne bestämde vi oss för radiobilarna. I kön stod två brudar som vi började snacka med. Dom var uppenbarligen smartare än vakterna och bad att få smaka lite sprit. OK, sa vi, men det är starkt. Det fnös dom bara åt och drack med bubblor i flaskan av den förtioprocentiga groggen.
Sen åkte vi radiobil och krockade runt. När det var över lämnade alla bilarna och gick ut. Alla utom dom två brudarna förståss, dom satt kvar i sina bilar.
Jag vet inte hur det gick för dom sedan men jag hoppas det räckte med att dom sov ruset av sig.
En annan hembränt-episod var Mr U:s försök att bränna hemma. Mr. U var en snubbe som var ett år yngre än oss men fick hänga med oss ändå. Han hade en inomhusswimmingpol och föräldrar som ofta var bortresta samt var en rätt kul typ på många sätt. Han observerade försöken med hembränning och deltog i konsumtionen och, helt införstådd med etanolens välsignelser som han var, beslutade att börja bränna själv. Men han måste göra det på sitt sätt, givetvis.
Så han satte mäsk i ett mörkt hörn av källaren och byggde en apparat på känt maner. Så långt allt bra men sen slog det slint. Han behövde nånstans att bränna och det kunde han ju inte göra när föräldrarna var hemma. Själv gick han ju i skolan dagtid så det fanns ett problem att lösa.
Lösningen blev att han röjde ur ett klädskåp han hade på sitt rum. I ena halvan ställde han kokplattan med apparaten på. Ångan leddes genom ett rör in i andra halvan av skåpet där kylaren monterades och en liten skål där spriten skulle samlas upp placerades. I samma halva ställde han även en hink med vatten som fick cirkulera genom kylaren med hjälp av en pump. En "intressant" lösning som, kanske, kunde fungera.
U var dock en obotlig optimist och funderade ett par sekunder (vad kan gå fel?) innan han fyllde på med mäsk, slog på anordningen och begav sig till skolan. Jag misstänker att tanken att testa först, innan man började med "fullskalig" produktion, inte föll honom in. Alls.
Exakt vad som hände vet jag inte men troligen så hettades vattnet i hinken upp så att kylaren slutade fungera och ångorna spred sig i huset. Resultatet var i alla fall att när U kom hem från skolan så stank hela huset mäsk (det var en stor villa). Han fick brått att dölja arrangemanget i sitt rum och vädra hela huset. När hans föräldrar kom hem var det mesta av stanken borta och han visste givetvis inte alls vad det var som luktade.
IV.4 Avslutning med teaser
Det var nog för idag barn. Nästa avsnitt blir kanske om motorcyklar, U's misslyckade försök till custombygge och kanske om hemmagjorda sprängmedel.
Och så kanske den uppmärksamme läsaren noterat att kronologin inte stämmer till hundra procent. Det är nog riktigt, när man blir så gammal som jag har man svårt att hålla reda på årtal och i vilken ordning saker hände. Jag bestämde mig för att skita i det och bara skriva vad jag kommer på. Deal With It!
Men allt jag skriver är sant. Kanske inte sant i den betydelsen att det verkligen var det som hände men sant i den betydelsen att det är så här jag kommer ihåg det.
Eder Mystery Man har talat.
