Jag lever.
I alla fall just nu, men ärligt talat kan jag inte vara 100% säker hur det är med den saken när du läser detta.
Om du läser detta.
Hur som helst så är detta årets första (enda?) inlägg på min blogg men, vafaan, det blev bara fyra förra året så trenden skall uppenbarligen vara nedåt.
Man tycker att med valår och SD och Fi på uppgång måste det finnas mycket dumheter att blogga om men partipolitik intresserar mig våldsamt lite.
Politiska beslut kan vara av intresse men vad som beslutas har mycket mycket lite med vad partierna säger att dom tänker göra innan valet. Några av oss kanske kommer ihåg hur det var innan och efter valet med "försöket" med biltullar, t.ex.
Nåja. Nog med politik.
Jag bloggar inte mycket numera men det finns ju, egentligen, mycket lite anledning att blogga. Världen verkar klara sig utan mina visdomsord. Inte så att den klarar sig bra men klarar sig gör den uppenbarligen, för nån definition på "klarar sig".
Annars känns det bra att oroa sig för ryssen igen. Man får flashbacks till militärtjänsten på sjuttitalet då en "gula styrkan" skulle bekämpas. Det var tämligen uppenbart vilket väderstreck den "gula styrkan" närmade sig från men dom var förvånansvärt enkla att bekämpa med våra ärtbössor och lastbilar. Gula styrkan hade väl glömt sina T-90 tanks och Kamov Ka-50 attackhelikoptrar hemma, kan tänka.
Annars har inte så mycket hänt, mer än att jag lagt mig till med skägg. Och rakat av det. Back to square one!
Och knäpuckarna på skinnstället är fortfarande som nya. Lite för feg i kurvorna eller så är gammelgubben för stel för att få ut knäet så det tar i innan fotpinnarna gör det.
/Mystery Man -- gaggar på
