För pass 100 år sen fick en norrbagge vid namn Roald Amundsen den briljanta iden att leta reda på sydpolen. Han hade först tänkt sig nordpolen men eftersom ett par gubbar hann före honom tyckte han inte det var nåt kul längre, så det fick bli sydpolen. Att det var kallt där hade han räknat med så han klädde på sig ordentligt och gav sig av med några kompisar.
Ungefär samtidigt fick en britt vid namn Robert Falcon Scott samma ide. Robban var inte lika smart och hade inte kasat runt bland norska fjäll i sin ungdom så han hade inte samma koll på läget som Amundsen men även han samlade ihop ett gäng homies och gav sig av.
I korthet så hittade Amundsen sydpolen innan Robban och placerade ett tält där med ett brev som förklarade att han varit där. När Robban slutligen anlände, en dryg månad senare, så vart han lång i synen och fick skida hem igen. Han lyckades emellertid inte ta sig tillbaka utan svalt och frös ihäl. Ett bittert öde, kan man tycka.
Vad jag inte förstår i den här historien är hur man kan ta sig besväret att skida miltals i bitande kyla till södra jordaxeln och inte ha förstånd att ta med sig en stor vev att placera där. Det vore ju så fruktansvärt kul.
Miss, Amundsen, miss.
/Mystery Man, skriver om polare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar