MMM Kapitel 1

Nu var det jävligt länge sedan jag gjorde ett inlägg så det är väl mer än dax. Måste tänka på den trogna läsarskara som varje dag hoppas och hoppas. Tack för att du inte gav upp så här får du ditt inlägg.

OK, så vad betyder "MMM" i rubriken? MegaMotoMaskiner kanske? Knappast, så ball är inte jag.
Nej det står för "Mystery Mans Memoarer".

Memoarer är såna där böcker som grabbar som Winston Churchill och Otto von Bismark skriver när dom blivit så gamla att ingen längre vill ha med dom att göra. Churchill förlorade valet och Bismark var hopplöst ute på sin ålders höst (och det hjälpte inte att han gjorde sig till ovän med själva kejsaren).
Då har vi alltså etablerat att memoarer skrivs av föredettingar.
Så nu är det dax för mig.

Men, invänder någon kanske, "memoarer skrivs av spännande personer som har intressanta saker att berätta, som levt liv fulla med spännande händelser, helst inom storpolitiken. Du är ju lika spännande som en böld i arshlet och ditt liv tomt som Kikki Danielssons lådvinställ en söndagseftermiddag."
Detta är förvisso svårt att argumentera emot men, och det är det fina i kråksången, det spelar inte så stor roll, som jag snart skall visa.

Antag att en spännande person med ett intressant liv skriver sina memoarer. Antag att dessa memoarer är på ca tusen sidor och är fulla av berättelser om intressanta episoder i personens liv. Antag vidare att en sådan episod kan beskrivas på, säg, fyra sidor i snitt. Matematik av den högre skolan avslöjar att det då finns ca 250 spännande episoder i boken. Antag vidare att person har haft ca 60 verksamma år att skriva om. Det blir drygt 4 spännade saker om året. Inte mer. Och detta är ett spännande liv?

Om nån sagt till mig att du bara kommer ha kul fyra gånger om året de närmaste 60 åren när jag var ung hade nog jag allvarligt övervägt att ända min ätt där och då. Nu var det ingen som gjorde det, så jag finns här, trots ett patetiskt och tomt liv. Dock finns det två saker som kan tala till min fördel när det gäller memoarskrivande: 1. Jag tänker inte skriva några tusen sidor inte, och 2. Jag tänker inte skriva om nåt intressant.

Ok, då börjar vi:

Mystery Man's Memoarer, Kapitel 1.

Jag föddes när jag var riktigt ung. Mina föräldrar var gifta med varandra, även om min pappa antydde att min mamma inte var min riktiga mamma, men jag tror aldrig hon misstänkte nåt.
Under mina första levnadsår växte jag upp och började så småningom skolan. I skolan fick jag lära mig att räkna, läsa och veta hut.

(Det går ju riktigt bra det här, kanske ingen storsäljare men, det bli bättre. Kanske.)

Vid den späda åldern av 10-12 år sådär introducerades jag till den grymma Hot-Rod världen genom ett besök på Picko Trobergs Hot Rod Show i Marmorhallarna. På den här tiden kunde man inte lagligt framföra amatörbyggda fordon på Svea Rikes gator så blotta existensen av den här typen av fordon traumatiserade mig svårt och lämnade svåra själsliga märken i flera år.  T.ex. målade jag flera år senare min moped flejkgrön, förlängde framgaffeln, satte på en sissy-bar och högt styre.
Lyckligtvis frisknade jag till, trots årligt återkommande besök på Hot Rod Show, och har sedan dess inte lackat nåt annat i grön flejk.

I nästa kapitel skall jag berätta mer om min mopedålder. Eller inte. Kanske.